Svarstider

Svarstiden är den tid givaren behöver för ge en ändrad utsignal sedan den utsatts för ett temperatursprång. INOR anger t 0.5 samt t 0.9, dvs den tid det tar för att givaren skall ange 50% resp. 90% av språngets slutliga värde.

I en temperaturgivare har de ingående delarna olika svarstider. Dessa är beroende av värmeledningskoefficienter, luftspalter, ingående isolationsmaterial mm. Då det är mycket svårt att ställa upp matematiska formler för att beräkna svarstider, i synnerhet då det förekommer ett flertal teorier, är det bäst att genomföra praktiska mätningar. Vanligtvis genomförs mätningarna i luft och vatten. På denna webbsida är svarstiden angiven för de flesta givare i luft eller vatten beroende på var typen oftast används.

För mätning av svarstiden i luft skall begynnelsetemperaturen ligga mellan 15°C och 30°C. Temperatursprånget skall vara maximalt 20°C.
Dessutom skall givarens insticksdjup uppgå till minst längden av det temperaturkänsliga mätmotståndet +15x givarens diameter. Det är viktigt att luft fritt kan cirkulera runt givaren. Enligt normerna skall luftens hastighet vara 1 m/s.

För mätning av svarstiden i vatten skall begynnelsetemperaturen ligga mellan 15°C och 25°C. Temperatursprånget skall vara maximalt 10°C. Givarens insticksdjup skall minst uppgå till längden av det temperaturkänsliga mätmotståndet +5x givarens diameter. Enligt normerna skall vattnets hastighet därvid vara 0,4m/s.

För att korrekt kunna genomföra mätningar på svarstider erfordras speciella mätutrustningar där temperaturstabilitet och mediehastighet kan garanteras. INOR har sådan utrustning och utför mätningar på uppdrag.